2025

« Omkring år 1903 beslutade Hermann Bahr: ”En enda plikt, att vara modern” Något tjugotal år senare ålade även jag mig denna fullkomligt överflödiga plikt. Att vara modern är att vara samtida, vara aktuell: det är vi alla oundvikligen. Ingen, utom en viss äventyrare som Wells drömde om – har upptäckt konsten att leva i framtiden eller i det förflutna. Det finns inget verk som inte är av sin egen tid. »

Detta skrev Jorge Luis Borges och vi citerar det för att kontrastera vår presentation från förra året där vi pratade om den nödvändiga dialogen med samtiden. Vi menar nu att det vackra ordet, det sanna ordet, är alltid aktuellt även om det har skrivits för länge sedan. Det sanna ordet har alltid förmåga att möjliggöra en reflektion om vår bästa roll i ett mer och mer komplicerat samhälle.

17–21 mars i år, presenterar vi sex internationella poeter som för läsarna närmare viktiga och nödvändiga verk från olika länder och språk.  När 21 mars valdes som datum för Världspoesidagen hade Unesco som motto: ”Att förstärka dialogen mellan poesin och andra konstformer samt att om och om igen bearbeta frågor som ingår alla.”

Joséphine Bacon (Kanada)

Aleš Šteger med Jure Tori (Slovenien)

Gorm Henrik Rasmussen (Danmark)

Isabella Nilsson (Sverige)

Juan Pablo Roa (Colombia)

Gonca Özmen (Turkiet)

2024

19–21 mars i år 2024, presenterade vi sex internationella poeter som för läsarna närmare viktiga och nödvändiga verk från olika länder och språk.  När 21 mars valdes som datum för Världspoesidagen hade Unesco som motto: ”Att förstärka dialogen mellan poesin och andra konstformer samt att om och om igen bearbeta frågor som ingår alla.”

ERIK BERGQVIST (Sverige)

HENRIKA RINGBOM (Finland)

HASSO KRULL (Estland)

RUXANDRA NOVAC (Rumänien)

PABLO MONTOYA (Colombia)

MARIA KÜCHEN (Sverige)

Joséphine Bacon, född 1947 i Kanada. Hon är poet, översättare och dokumentärfilmare och skriver på innu-aimun och franska. En av den kanadensiska litteraturens främsta poeter, som har kommit att bli en inspirationskälla och föregångare för dagens unga urfolkspoeter, konstnärer och aktivister. Med ett språk som är såväl vackert som enkelt och skarpt fylls hennes poesi av respekt för naturen och för hennes förmödrar. I vår introduceras hon i svensk översättning av Johan Sandberg McGuinne med diktsamlingen Uiesh / Någonstans.

Norrskenets röda flammor
Avundas
Den månförmörkelse som omslutit dig
Jag överväldigas av en tanke
Skrålandet från en kväll på krogen
En sång som framkalla minnen
Det förflutna hinner ifatt mig

Jag minns inte längre hur man drömmer
Mitt hjärta har förlorat snöskornas rytm
Jag har låtit mig tämjas
Jag har nått min gräns

Jag hör dina tårar
Hur ska jag kunna trösta dig
Jag vill jaga bort din smärta
Erbjuda dig en stjärnas leende

Översättning: Johan Sandberg McGuinne

Aleš Šteger född 1973 i Ptuj, Slovenien. Sedan debuten 1995 har han kommit att bli en av den slovenska litteraturens mest uppskattade och prisade poeter, och är översatt till ett tjugotal språk. Šteger är även verksam som förläggare, redaktör och översättare. Han kommer med sin tredje bok på svenska, Över himlen under jorden, i översättning av Aris Fioretos och Mita Gustincic Pahor, i Ramus förlag.

Jure Tori har under tjugo år skapat ett alldeles eget uttryck med sitt Accordion. På över 20 album har han spelat inom en rad olika genrer som jazz, tango, etno och hårdrock. Tillsammans med Šteger har han bland annat framträtt på Berlins Poesifestival, Marche de la Poesie i Paris, Frankfurts Bokmässa, Shanghais poesifestival, Literaturfest München med mera.

Moder min

Moder min
Du som är i kropparna
Förödelse vare ditt namn.
Kom också till mig
Till denna din exil.
Ske ditt våld
I armod och överflöd.
Kasta åtminstone idag
En usel brödsmula
Och förlåt mig
Mina stunder av svaghet
Då jag söker ta från livet
Mer än du låter mig
Och inled mig inte åter i tomhet
Utan krossa mina ben
När du smeker mig
Moder.

Översättning: Aris Fioretos och Mita Gustincic Pahor

Gonca Özmen, född 1982 i Burdurin i Turkiet. Poet, översättare av barnböcker och doktor i engelsk litteratur. År 2000 kom hon ut med sin första diktsamling och därefter har hon gett ut ytterligare tre och blivit översatt till ett dussin språk. Hon är medlem i de rådgivande kommitte’erna för Bursa Nilüfer International Poetry Festival, och tidskriften Turkish Poetry Today. och medlem i Three Seas Writers’ and Translators’ Council.

Vi gick

Vi gick för att falla
Flockar av fåglar, ödlor, vattenliljor

Vi gick för att falla
Mellan oss en virvelvind av ångest

Att ligga sömnlös med den växande månen är inte för inget
ett regelbundet liv som att kamma vårt hår

Där mellan olivträden
Stod vi stilla och trötta

Halsband av granat, humlor, en sned himmel
En lutande växt, en flod fri att ströva i

Vi gick… till tidens smärta

Översättning: Mats Andersson

Isabella Nilssons, född 1989 i västgötska Skövde där hon fortfarande delvis är bosatt. Verksam som poet, essäist och lyriköversättare. Debutdiktsamlingen Nonsensprinsessans dagbok nominerades till Nordiska rådets pris och satte tonen för hennes tvångsmässigt ordlekande författarskap i skugglandet mellan det roliga och det oroliga. Bland poeter hon tolkat till svenska finns Lewis Carroll, Dorothy Parker och William Blake. År 2023 tilldelades hon Erik Lindegrenpriset.

Musans sång

Blankt och korpsvart är mitt hår
Och lycklig den som fläta’t får
Ty rosor blomma var jag går
Och källor springa där jag står.  Vidare: min mun är röd
Som vallmo och min stämma spröd; Som barn likt änglaspel den ljöd
Och ljuder än med klangrik glöd.

Mitt ögas glans? Som månskensspill!
Förgätmigej och kamomill
Har kärleksguden bundit till
En krans om vardera pupill.

Och mångsen skald har satt sin lit
Till mina bröst, i mången svit…
Min hy är len och marmorvit…
I övrigt är jag full av skit.
 

Juan Pablo Roa, född i Colombia, 1967. Poet och förläggare bosatt i Barcelona. 2010 fick han den 35:e upplagan av poesipriseet Vila de Martorell för sin diktsamling Existe algún lugar en donde nadie (Det finns en plats där ingen). Han har översatt italiensk poesi, bland annat Antonella Anedda och Amelia Rosselli. Efter en rad diktsamlingar har han kommit ut med sina samlade dikter En la mano que escribe (På handen som skriver) 2023. Roa driver en bokhandel specialiserad på poesi och har skapat en poesifestival med samma namn som bokhandeln: Animal Sospechoso.

Med bordet fritt från plikter,
slarvigt målade färger
och svarta hål i begärets inre,
med armen fri från gudar
och utan lånade ideal
börjar jag teckna på världens skal
och går i närkamp för ett hem,
för en musik som är hem och som är ord.

Översättning: Lasse Söderberg

Erik Bergqvist, 1970. Svensk poet och litteraturkritiker bosatt i Stockholm. Översättare. Redaktör för Bokförlaget Eddas Gröna serie (utlänkdsk poesi). Bergqvist skriver en lågmäld, filosofiskt orienterad men sinnlig poesi med referenser till bland andra Tomas Tranströmer, Bertil Malmberg. Nedfrysningens konst var hans debut. Några andra diktsamlingar är: Solarna, Inte är vind, Skuggas vikt, Tingens instanser.Hans senaste bok är Refugier en tankebok som utkom 2023.

Du har ramlat för många gånger, låtit dig ramla. Vet ungefär nu. Pröva något annat. stå upp, stäng av käften.

✽

Döden är inget alternativ; så definieras döden. Allt annat är alternativ men inte döden.

✽

Excedo, utanom det föreskrivna. Oklart varthän men med exakt, kanske helt enkelt ovillkorliga rörelser. Tålamod med det väsenslösa. Hatet är inte denna väg, inte solipsismen, svartsjukan. Lusten är det. Excedo. Alla fjärran strata som trängs ihop för att slå ut, om och om igen, just där vi finns. Dag av pärlemor, klara stund, det vita vinet, saliv och simmande ostron. Excedo i det hemliga öppna lätta.

Vila

Vila är enbart ett sepcialfall av rörelse; form i utsträckning; solid kropp i julinatten där hösten tänder sitt öga av laser.

✽

Hela natten svävar på stället
över ditt sovande ansikte
vråken

Henrika Ringbom, född i Helsingfors 1962. Finlandssvensk författare och översättare. Ringbom var verksam som journalist vid tidningen Ny Tid och redaktör för kulturtidskriften Klo innan hon 1988 publicerade sin första diktsamling. Hennes författarskap består av flera diktsamlingar, essäer och romaner. Senast gav hon ut essäboken Av ljuset för ljuset 2022. Har prisats för sitt författarskap av Längmanska Kulturfonden, Sällskapet De nio och Svenska Akademien. Diktsamlingen Öar i ett hav som strömmar nominerades till Runebergspriset 2014, liksom essäboken Elden leende 2016. Andra diktsamlingar är: Båge, Det jag har, Det finns ingen annanstans, Den vita vinthunden och den senaste En röst finns bara när någon hör den, 2020.

En sten kom farande
bröt vattenytan

Jag såg och kände
ringarna i vattnet

✽

I spegeln bakom mig
min bror som dog
han håller ett barn i sin hand
så faller han ihop
Jag säger ”Han kan inte falla ihop
han håller ju ett litet barn i handen”
Han reser sig igen
och faller ihop igen
eller kanske reser han sig inte
men i spegeln ser jag
honom stå där igen
falla ihop igen
och är förfärad
vänder mig om för att se
bakom mig finns ingen
Han finns bara i spegeln

Hasso Krull (Estland, 1964) är författare, poet och essäist. Krull har under de senaste åren varit starkt intresserad av mytologier, skapelseberättelser och kosmologi, som alla utövar ett starkt inflytande på hans arbete och resulterade i en lång essä, 'Skapelsens nöje', om forntida estnisk religion och trickstersagor.

Har fått Baltic Assembly Writing Award, Juhan Liiv-Poesipris, Ivar Ivask memorial Grant och en undervisningspris från Tallinn University. Hans dikter är översätta till finska, svenska, franska, spanska och ryska. Några av sina diktsamlingar är: Meeter och Demeeter, Talv och Neli korda Neli.

sök och ni ska finna
knacka och det ska öppnas för er

en dörr öppnas
ni kan inte föreställa er dessa skatter tomhetspartajets
oändliga hyllor fulla av skyltar och streckkoder
allt som en gång var
har blivit allt som aldrig funnits

en annan dörr öppnas
nu är det bråkstakens tur att hälsa på er
ger du fanden tar han hela handen
länge ylande och vansinnigt leende
som Mona Lisa

knacka och ni ska finna en svamp
leta och ni ska finna en kvinna

som inte älskar någon
men drömmer varje dag som ett djur

Ruxandra Novac föddes 1980 i Rumänien. Hon gjorde sin offentliga debut på scen på Cenacle "Interval" i Brașov 1997 och i form av bok publicerade hon Ekograffiti, diktpedagogik, Steaguri pe turnuri och Alwarda. Hennes dikter är publicerade i olika viktiga internationella antologier i flera olika språk. Hon bor för närvarande i Tyskland.

2. bukarestrumänien

Jag är i världens och i mitt hjärtas huvudstad efter tre dagar av tyst uppståndelse. Jag hör inte hemma här. Mina vänner kommer att dö som om de aldrig funnits. De lider redan och jag vet att det handlar om delvis anpassade funktionsmekanismer, om den trasiga hälften, den som ger en bensinsmak i munnen. Jag har iakttagit det noga i sju år nu, mellan 1999 och 2006, dag för dag. Trasiga mekanismer, små genetiska brister, och numera även en fysisk smärta och en liten frånvaro någonstans i bakgrunden, liten, men för alltid. Den fysiska smärtan hjälper. Jag har lärt mig att man behöver framkalla smärta någonstans för att tillintetgöra på något annat ställe. Som ett slags svart färgämne som rinner från ett håll mot ett annat. Från tinningarna mot nyckelbenet, ischias, och om igen, metodiskt, mot ansiktets tretton ben. Det är faktiskt punkterna som syns från flygplanet, som fyller kartan. Sedan vänder jag mig om. Rummet är vitt, fönstret blir immigt när jag andas, spricker av andetaget. Du måste framkalla smärta. Rummet är vitt, det svävar ovanför staden, fryst sen 2006, över staden. Jag somnar, jag vaknar, jag somnar om.

30
Av syra. Längs floder. Av föroreningar. Av bärnsten och afrika. Av kummin och dess dolda kemi. Av krossade sensorer. Av glidande. Av skymt solljus, längs floder. Av melass. Av olika ämnen. Av växtlighet. Av alwarda, blomman som växer i utkanten av öknen. Av rytm. Av backseats. Av flytande stjärnor. Av tågstationer, spruckna i nattens nagellack. Av glidande. Av strålning. Av brister. Av ljusrör. Av förgiftning. Av reträtt. Av flexibla sånger eftersom det egentligen är ett flexibelt membran, format enligt ljudet i plexus. Av statiska, bländande klot. Av curaçao som har runnit ner på handen. Av säkerhet. Av säkerhet som inte finns.

Översättning: Gabriella Eftimie och Henrik Nilsson

Pablo Montoya, född 1963 i Medellín, Colombia. Författare, essäist, poet och flautist. Master in Hispanic och latinamerikanska studier i Sorbonne Universitet I Paris. Studier i musik, Filosofi och litteratur i Universidad Santo Tomás, Bogotá. Hans mest kända roman, Tríptico de la infamia har fått Rómulo Gallegos pris. Han undervisar litteratur i Universidad de Antioquia. Några diktsamlingar är: Viajeros, Cuaderno de Paris, Programa de mano, Hombre en ruinas.

Ur SJÄLVPORTRÄTT

1.
Jag undfick ljuset. Förmågan att visa det med händerna. Hon och jag byggde ett gömställe för att kunna ge våra farhågor skydd. Tillsammans var vi en aspekt av vissheten. Ty detta som jag kallade min tid var något som ett klarsynt öde hade hittat på.

2.
Cirklar och trianglar ritade jag på mitt bröst. Berg och flodfåror på min rygg. Fåglar och fiskar på min panna. Stjärnorna lyste på min buk. Bakdelen täcktes av flygande vilddjur. Ben och armar blev hemvist för något som aldrig hade tagit form. Mitt kön var en tynande mask eller en fackla som kändes som om den aldrig skulle slockna. Och i naveln, mittpunkt i den enda verklighet jag trodde mig vara, spred jag något vitt som var lika kompakt som dunkelt.

Ur MINNE AV KYRKOGÅRDAR

9.
Det är sant att min kropp kommer att dö. När allt är full-bordat kommer det att finnas en handfull aska kvar av mig. Och därefter stoftet av ett minne dömt till tystnad. En skugga som flyter ut i ett obekant landskap. Men det har inte hänt än. Jag kan fortfarande blunda. Jag kan se mig själv färdas genom den värld som tillhör mig. Innan det obligatoriska slutet har jag tillåtelse att ta några få steg. Snedda över altanen. Kika in mellan de vertikala plattorna. Och fylla ögonen med himlavalvet i hela dess bredd medan ett bi, berusat av pollen och den egna flykten, letar efter bikupan vid min sida.

Översättning: Lasse Söderberg

Maria Küchen, född 1961 i Stockholm. Hon är författare och kulturjournalist. Sedan debuten 1989 med Hos ljusmålaren har hon gett ut flera diktsamlingar, romaner och facklitteratur. Hon har också skrivit prosa för barn och ungdomar bland annat Sång till en fjäril och Jag ser mig själv i en stulen spegel.

Hon har arbetat som redaktör för Lyrikvännen. Numera skriver hon essäer och kulturkritik i olika tidningar och tidskrifter vid sidan av sitt författarskap och handleder studenter vid Lunds universitets författarskola.

Ur DYGN

00. Att sova sig igenom landet. Tågsättets krängningar. Inget
annat. I färd längs ljus, mörker och ljus. Inga frågor.
Vagnarna är en trång zon dit oron inte når. Signaler, frid,
en rit: nattens, den egentliga världens.

01. Rymden är en tyst varm plats.
Planeten skruvar sig fram igenom
den och jag med den, var är vi nu? En tyst, varm
nästan alldeles övergiven plats:

02. Det kommer att finnas kärlek.
Det finns ett nattåg, ett spår,
kaststjärnor och kosmisk mjölk. Det är lugnt,
nästan. Nästan lugnt.

03. Drömmer om fara, om handlingar
som mara och lust, det prosaiskas ljus,
värre än poesins, skär
igenom. mig.

04. – vrida hjärtat loss ur dess infattning och
slunga det uppåt så det lägger sig i bana,
en komet med en svans av blod,
iskristaller av blod blod:

05. : drömmer om normala saker om en vardag
där kärleken kånkas som ett skitigt bylte, där jag
steker kokar städar står i och sår
pillar ner frön i krukor i mull:

06. : drömmer om jacobea vulgaris, stånds
blommande i gyllene kaskader i yttre Hebridernas machair
och om yttre Hebriderna återkommande, om en
mulen och trygg färd längs systemet av öar:

Poesidagarna i Malmö

Prius eventus

2025

2024